Hemmavid i stugan

Hemma där i hemmet där jag bodde som barn i den lilla.lilla stugan i skogen.

Det var så litet och trångt där i dörröppningen när jag som barn skulle gå ut.

Att vara ute och leka var skojigt.Det var mindre skoj att gå in och äta när mor ropade.

Att gå in i stugan var ännnu trängre och smalare.Man fick liksom baxna sig in och vrida sig

och krumbukta sig för att inte komma åt de små spikarna som Farbror Krossad hade slagit in

i dörren före snöstormen midsommar 1933.

Att min Farbror hette Krossad har sina naturliga skäl.Han hade en massa krosskador

på både armen och ena träbenet.Den andra armen hade han förlorat i poker mot

Kapten Lädertunga en natt i maj när en försenad snöstorm svepte in över det

lilla. lilla huset där de båda satt och drack hallonsaft med något starkt i tror jag.

Hemma vid huset där jag bodde med de andra små varelserna fanns det en

Konstapel Stapel som alltid skulle rota i allt som hände.Hans stackars

Moster Eulalia var inte vid sina sinnens fulla bruk.Hon hade blivit sviken av sin

friare i ungdomen så hon hade satt sig i en tall och täljt på en visselpipa.

Det var en hel del visselpipor som låg i en hög på marken nedanför tallen.

En natt smög sig Konstapel Stapel dit och plockade på sig alla visselpipor

som stackars Moster Eulalia hade i anletes svett täljt.



Vi hade utedass i skogen.,Så fort jag gick dit så kom Ugglan Uvor flygandes och skulle reta gallfeber på mig.
---------------